Passa tider...

Idag stressade jag på som bara den för att hinna tillbaks till Falun till kvart över fem. Skulle klippa håret.

Kändes visserligen lite smålyxigt att låta klippa ett hår som såg alldeles bra ut. Men hade frissan sagt att det var lämpligt så var det ju det. Var nämligen så himla smart att jag beställde ny tid när jag klippte mig senast. Annars brukar det ju vara så att man blir akut långhårig över en natt. Och när man ringer frissan då finns det ingen tid på flera veckor framöver. Och så får man gå där och känna sig som något som katten har släpat in.

Anlöpte Falun lite lagom för sent. Folk hade parkerat som krattor längs hela min gata så jag blev tvungen att backa in på gården. Stressad som jag var gick det inte med mindre än tre omtagningar.

Ångade iväg till frissan som såg lite förvånad ut. Jag var visserligen fem minuter sen men samtidigt en hel månad för tidig! Det förklarar kanske varför den där välbekanta önskan att dra en systempåse över huvud saknades så totalt.