Julkalender med förhinder

Hade tänkt att med hjälp av mina vänner åstadkomma en julkalender "Julkul med Zero och Trash".

Först kom USB-sladden till kameran bort. Sedan ställde aktörerna inte upp i riktigt önskad utsträckning. Sedan for lille Love iväg på Dreamhack. Så vete fan om det blir någon.

Men hade allt det där andra varit och hade jag haft kameran med idag kunde det ha blivit en riktigt fin bild nyss. Granntanten tittade ut genom sitt fönster och bägge vovvarna hoppade upp mot fönsterbrädet och det hade blivit en sååå fin bild av Granntantens Pusskiosk.

Det kommer med att jag får falla tillbaka på publikens förmåga att kreera egna mentala bilder. jag beskriver vad bilden föreställer och ni tillverkar bilden i era huvuden...

Typiskt!

Deltar sedan något år i något slags webpanel, där jag förväntas uttala mig om jag sett vissa annonser på st'an och sånt. I fjol till jul hade jag tjänat ihop sex små skraplotter på denna sysselsättning. Vi skrapade och grejade på julaftons frukost och den enda som vann något var faktiskt jag. Tjugo kronor! Lade lotten i köksfönstret för senare inlösen.

Hittade lotten idag. Vinsten skulle lösas in senast den 1 november... Och jag som kunde ha tagit mig ett glas självvunnet vin på nästa kvarterspub.

Nu till något alldeles annat men dock bloggigt. Det var en krönikör - Karin Ström - idagens tidning som kommenterade bloggare. Hennes mamma och pojkvän och jag vet inte vem hade bloggar. Och så lanserade hon åsikten att det är lite skillnad på bloggen och dess bloggare. Bloggen blir lite som en spegelmin. Alltså den där minen man sätter upp när man provar kläder i en provhytt. Man försöker liksom visa sig från en lite tjusigare sida. "Bloggen är bloggaren minus osäkra stakanden, misslyckade skämt och resonemang som inte kommer någon vart."

Tror faktiskt att tanten har kommit på något där. Och den här tanten har alltså ovunnit tjugo kronor idag. Nu ska hon ta svinpälsarna med och motionera sig och dom lite.

Är det redan vardag?

Här har en vecka svischat förbi, utan att jag kännt (och hur stavas det, egentligen) den där vanliga undertonen av lätt förtvivlan!

Visserligen lyckades Trash med att skrämma bort Zero från sovrummet ett par nätter. Det räckte med ett litet försynt snäpp i luften - sådär som hon gör när hon säger "gubbjävel" åt Zero. Eftersom jag tyckte lite synd om stackarn eskorterade jag honom fram till sängen några kvällar senare. Och nu ligger han stand by hela natten. Ryms knappt själv. Speciellt inte när han väl vänt sig på andra sidan och hamnar mera mitt i.

Har storståtliga planer på att göra en julkalender. Har redan börjat ta bilder! Resten hänger ju mest på om Örnbjörns kamerasladd passar (för min har ju mystiskt nog försvunnit) och om lilla Love hörsammar min begäran om något lätthanterat html-koncept...

Idag var det faktiskt nästan vackert väder. Hade hoppats på en sovmorgon, men Trash tjatade och fick snurra på gården en stund. Försökte äta frukost. Men då gick Zero igång och så fick han snurra en stund. Sedan gick vi ut medförande både julrekvisita och kamera.

Men de där skräphundarna har ju ingen känsla för att posera. Släppte dem båda på gården när vi kom hem och det lektes och härjades riktigt fint en stund. Zero fick visst blodad tand - i bildlig bemärkelse - för nu har han tjatat ända sedan vi kom in. Så nu får vi väl gå ut igen.

Sötebrödsdagarna för Trash är för övrigt slut. Hon har nu gnagt sig igenom sin jättesäck med dyr och näringsanpassad lyxmat. Hade tänkt handla med bil igår, men bilskrället ville inte starta. Så i ösregn vandrade jag till ICA och veckohandlade och släääpade mig hem igen med ett enormt lass. I det lasset ingick en rejäl påse Euroshopper hundmat... I ett slag har Trash matkostnader reducerats med 60% och hennes bajshögar ökat med ungefär lika mycket. En intressant ekvation...

En liten solstråle tittar in

Igår kramades mitt hjärta av en iskall hand. Passade på att stämpla på min a-kassa när jag ändå satt på museet och frös rumpan av mig. Hemma tar det så lång tid för den där sidan att hosta upp sig att hela datorn hänger sig.

Och vad får jag se! Något otäckt om noll dagar! Att dom inte varnar på något sätt? Och hur ska det gå?

Ringde aea i morse och det visade sig att det var de där glömda timmarna från i augusti som alltså hade genererat denna nolla. Och att jag hade ganska många dagar kvar. Vilket är både bra och dåligt. Hade hoppats hinna få nya dagar innan "reformerna" som den nya regeringen aviserat träder in. Men det blev i alla fall (tillfälligt) väldigt mycket lättare att andas.

Och vet ni vad? I morse lekte Zero och Trash i flera minuter! Minst två! Zero morrade och viftade på svansen och Trash låg på golvet och lät sig tuggas på. Mattens hjärta dunkade i valstakt.

Man blir så trött...

Igår kväll, när jag guidat Skatteverket och skiljts från dem under ömsesidiga artigheter - de frågade faktiskt om de kunde göra något för mig! Kanske något med fastighetsskatten... bara för att jag lät dem vänta på taxin under tak.

Igår kväll, alltså, upptäckte jag en sandlåda (antihalksand) lämpligt placerad på gruvområdet och tyckte att jag där kunde kvittera ut en hink i personalhälsobefrämjande syfte. Det måste ju vara hälsosamt att personalen inte bryter benen?

Så på de förlängda kvällkissen lastade jag en hink i dra-maten och lufsade upp. För övrigt iklädd Den Stora Systerns gamla stallstövlar, storlek 40. Gummistövlar är kalla och hala. Mina vinterskor var redan dyngsura. Kom fram till sandlådan, lastade hinken full och halkade hem.

Väl hemma skulle jag lyfta hinken ur kassen och då visar det sig att bottnet på hinken frusit sönder, så den mesta sanden hamnade i kassen. Det är då man blir så där riktigt trött.

Sovmorgon!

Idag sov vi till klockan halv elva! Kurtan steg visserligen upp och hade tydligen besök av en kompis i gryningen, men sedan somnade vi om. Och sov alldeles för länge.

Nu borde jag egentligen utnyttja förmiddagsfriden med att löpa ner på sta'n och fournera. Speciellt lagret av bajspåsar är förskräckande litet. Ska stänga dörren till den f d Krullhårigas rum. Trash verkar kissa i smyg där. Kanske just när hon är ensam hemma?

Igår kväll lyckades Trash med konststycket att ramla i Tisken. Hon fick springa lite lös och snurrade på och fick plötsligt för sig att titta på änderna som kluckade runt i vasskanten. Och plums! Men hon blev bara blöt i baken och kravlade sig upp väldigt fort. Sedan skyndade vi oss hem. Jag gjorde omedelbart en mental anteckning om att när isläggningen börjar på allvar ska vi nog hålla oss långt från sjöar. Dom där sydlänningarna har då inget förstånd.

En söndagssuck

Undrar mycket om när det ska bli roligt, inte bara hjälpligt fungerande med nyvovven.

I morse var det lite gulligt faktiskt när båda låg på golvet, precis lika och parallellt och båda torkade sig i ögonen medframtassarna.

Zeros fan club, småtjejerna från Järnet, var nyss förbi och gick en sväng med Zero. Vågar inte låta dem ta Trash ännu. Hon fick dock hälsa och skötte sig väl ganska bra. Småtjejernas anförare börjar nu komma med ekonomiska propåer! Påpekade att de brukar få lite betalt ibland och ge pengarna till de fattiga. Sa att jag var ganska fattig själv, men ibland kanske det kan bli en peng.

Plåsterrullen är för övrigt hittad. Hade hamnat i pannrummet.

Nu ropar Zero alldeles förtvivlat på sin body guard.

Trash på promenad

Som en liten bonus kommer här vår hemfärd från gruvan.

Trash halkade på i snömodden och tittade av någon anledning lite bakåt. Varpå hon gick rätt in i en skylt. Bong! sa det. Trash hoppade förvånat en meter rakt bakåt. Och sedan gick vi hem.

Klumpigare byracka får man leta efter.

Det spanska matvraket ligger i bakhåll

Ensam hemma igår kväll. Trodde det skulle gå att äta mat framför TVn. I början (om man räknar bort alla spanska nosar som försökte dyka ner i tallriken innan jag kommit på plats) gick det bra. Under ätningen gick det också bra om man förbisåg den hotande faran med en vit raggig ål som sakta tog sig in under mina ben.

Zero befann sig hela tiden på lite respektfullt avstånd.

Men när jag reste mig upp störtade Trash upp, morrande och stod och visade tänderna åt Zero. Hon avslutade föreställnigen med att göra ett riktigt fult utfall mot honom. Han har tydligen blivit lite mera rutinerad för han hann undan hennes klapprande käftar.

Sopelisop upp ur fåtöljen, tallriken i höjdläge och US Marines rösten (salig i åminnelse för alla barn?) - och Trash fick sig en ordentlig utskällning. Matresterna hamnade i komposten och Trash fick minst fem minuter time out bakom stängd (igenbangad) dörr.

Idag praoar vi på museet. Akutinkallning. Försökte hålla Trash inlåst i kopiatorrummet, men hon bröt sig ut och nu är vi två i receptionen...

Ska guida också om en liten kvart. Då får vi nog förflytta oss till guiderummet, där dörrarna åtminste är låsta så pass att de hålls låsta.

Peppar, peppar ta i trä...

Igår var det riktigt fridfullt på gränsen mellan Zeroland och Trashcounty. Kanske bilträningen jag försökte mig på med Trash knäckte henne totalt. Avsikten var att leverera cyklar till cykelreparatören och handla äppelmos och tvättpulver i affär'n. Samt åka till soptippen.

Bara att baxa in henne i bilen var en pärs. Fick lyfta in en halva i taget och sedan smälla igen dörren jättefort. Försökte nog lite pedagogiskt med godis och glada tillrop först, men motpartens intresse var på noll.

Att sedan själv kliva ur och lämna bruden kvar var minst lika svårt. På båda första ställena. Soptippsturen får jag nog göra med Zero. Där har vi en rutinerad resenär! När vi äntligen kom hem försökte jag få henne att vänta en sekund innan jag gav tillåtelse att hoppa ur. Men det hoppet blev inte så långt, för hon hade lyckats knyta in sig själv i bilbälteshållarna...

Idag har de små älsklingarna varit hemma medan jag guidade en tur. Verkar ha gått bra. Det gick t o m nästan alldeles bra att hälsa på båda när jag kom hem igen. För säkerhets skull försöker jag hålla nosarna en bit ifrån varandra vid sådana sittasjoner.

Åck, åck, åck. Var den här bloggen tråkig förut, så har det väl blivit sjufalt värre nu. Finns det något sätt att begränsa skadan? Jo. Fast då kallas det att skriva dagbok... Och då tröttar jag väl ut folk genom att berätta om eländet i detalj i stället.

Som sagt. Det var så lugnt att jag blev lite orolig för att något var fel. Och jag saknar faktiskt en jätterulle med plåster. Undrar om den finns inuti Trash? Men hon bajsade både igår och idag...

Nu slog jag väl ändå bottenrekord i tråkighet?

Rapport från en gränspostering

Ytterligare en kväll har passerat utan blodvite, tack vare en allert gränspost.

Men det är inte lätt att veta om man gör rätt. Är det rätt att undertrycka Zeros irritation? Kan det vara så att jag bygger upp ett fasligt övertryck i honom som senare bara exploderar? Och Trash är inte bara en ängel hon heller. Precis när Zero fåtts att tystna och de låg på golvet så klapprade hon till med käften i riktning Zero ungefär som om hon försökt slänga ur sig ett "jävla skitgubbe"...

Besvärligast är det på kvällen när Trash flippar ur och vill vara lekfull och tramsig. Då bullar Zero upp hela sin bigotta frikyrklighet och menar att här ska vi ägna oss åt en stilla aftonandakt och begrunda våra synder allternativt lyssna efter om magen kurrar. Helst liggande mycket stilla i en soffa.

Provade med att låta Zero vara kvar i mitt rum och leka lite med Trash i stora rummet. Jag tror att hon lite granna börjar betrakta mig som en medlem i hennes flock. Hon gjorde något egendomligt med baken. Undrar om hon försökte klättra upp baklänges för att sitta i mitt knä? Tur att Zero inte såg det! Men så himla klumpig som hon är fick hon inte till det. För övrigt halkade hon och slog runt på morgonpromenaden i dag också.

Igår fortsatte vi att träna "ligg" (det ser mest ut som om Trash tränade magplask) och så toppade vi med några "rulla". Vilket nästan funkade.

Men summa summarum. Tröttsamt är det och jag är lite besviken på att Zero är en sådan skitgubbe. Jag hade lite högre tankar om honom faktiskt. Och jag är mycket besviken över att tröttsamheten i det hela så totalt tar bort att glädje. För lite roligt kunde det väl kunna ha fått vara också?

Igår kväll gick det faktiskt nästan bra. Inget blodvite i alla fall. Satt beväpnad med blomsprutan på min postering i luddiga stolen, Zero i soffan och Trash på golvet.

Nu har jag just suttit i dataskrubben i minst en halvtimme och inte nåtts av några nödrop...
Men svettigt är det.

Mammagrisen kontra Bitchen

Det är inte lätt det här. Måste ha haft en totalt överromatiserad föreställning om hur det skulle bli att introducera en ny vovve i familjen. Känner mig som en FN-soldat på en riktigt inflammerad gränspostering.

T ex nyss. Hade rantat runt hela Tisken med Trash och sedan utfört den något komplicerade utfodringsprocessen. Trash är så het på gröten att det verkligen gäller att ha rätt hund vid rätt bytta i rätt sekund. Zero var lite sen i ankomsten så de fick äta på var sin sida om köksdörren med mig i full beredskap mitt emellan. Trash bökar igenom sin kopp som en ultraeffektiv jordfräs. Schvosch, så är det slut. Zero tuggar och stånkar och hinner med sin mycket mindre portion på tredubbla tiden. Sedan lade sig både ner och sov.

Då, trodde jag i min enfald, att jag skulle hinna skriva ett sketet protokoll innan maten hunnit smälta. Hann precis sätta mig framför datorn när Zero började ropa. Försökte få Trash upp i skrubben. Hon vägrade. Försökte få Zero upp i skrubben. Han vägrade. Så nu är dörren stängd mellan mitt rum och stora rummet och en hund på varje sida.

Hur fan ska det här gå? Hur jävla korkad är jag egentligen.

Den fd Krullhåriga systern hann i alla fall skala av mig det blåa håret innan hon återvände till Gbg. Så nu ser jag ut som en koncentrationslägersfånge. Kan inte påstå att detta är mitt största problem. Det är de där båda töntvovvarna som bekymrar mig. Och det faktum att detta är ett fullständigt självförvållat bekymmer.

Lizas littraturkull - äntligen!!!

Kära nån vilket slit det var att få detta gjort. Har haft dåligt samvete hur länge som helst. Dessutom vill man ju gärna att ens litteratursmak ska uppvisa åtminstone lite tecken på god smak, samhällsmedvetenhet och andra smickrande egenskaper. Men det här var vad jag lyckades åstadkomma.

1. One book that changed your life?
En riktig aha-bok är Öspråk, världspråk, trendspråk av Jan Svartvik... Plötsligt insåg jag att arkeologi inte nödvändigtvis bara kan idkas med spade och pensel. Till exempel var liksom lite kul det där med att får heter sheep men fårkött heter mutton. Tyckte jag i alla fall.
2. One book you have read more than once?
Frans G Bengtssons Röde Orm! Lika rolig varje gång. Och jag gillar den där osentimentala och objektiva tonen. Som när Toke kommer tillbaks in på julblotet efter att ha slagit ihjäl någon bifigur som var lite tarv på hans svärd och kommenterar det med att "Nu har han pissat färdigt". De båda gick ju ut tillsammans under förevändningen att de behövde lätta på blåsan lite.
3. One book you would want on a desert island?
Tove Janssons Pappan och havet. Denna stillsamma kamp om att förverkliga sina drömmar, förstå de stora sammanhangen och till sist nästan förstå sig själv.
4. One book that made you laugh?
Det är inte ofta jag skrattar. Fnissar däremot ohejdat ibland. T ex när jag läser Inger Lindgrens En varghund i familjen (är inte alldeles säker på vare sig titel eller förf. Men nästan rätt är det). Hon har liksom samma förmänskligande förhållningssätt till sina vovvar som jag har till mina.
5. One book that made you cry?
Med jämna mellanrum brukar jag läsa om Vi på Saltkråkan. Bara för att kolla om jag gråter när Båtsman ska skjutas. Hittills har det funkat varje gång.
6. One book you wish you had written?
Harry Potter förstås. Tänk vilken tryggad ålderdom jag haft då!
7. One book you wish never had been written?
Mannen som kunde tala med hästar. The American Dream när den blir som sliskigast och fånigast. Sliskigt och fånigt kan jag väl stå ut med, men då kan det åtminstone sluta bra. Lägger man på en ohappy end så har man ju åstadkommit ett enda stort varken eller.
8. One book you are currently reading?
Tidsresenärens hustru av Audrey Niffenegger. Fynd köpt på Rusta. Men den blir liksom bara intressantare hela tiden. Den kommer nog att räcka länge. Orkar bara en liten snutt varje kväll. Det är ett elände med de här tidiga morgnarna.
9. One book you have been meaning to read?
Uj ja! Har en hel trave bredvid sängen. En av den är Skattkammarön. Så ni förstår att jag ligger lite efter. Åratal efter.
10. Now tag five people to answer the above questions!
Tror inte att jag har så många bekantingar i bloggvärlden att de skulle räcka till. Så härmed inbjudes vem det vara månde att vika ut sin bokhylla i cyberrymden. Och den som inspirerades av just min sida kan ju gärna bjuda på en liten kommentar. Så att jag får titta in och se hur den utvikningen blev.

Nykomlingen är här och alla gamlingar är trötta...

Ojojoj! Oj vad trött jag är! Genom trötthetsdimman stiger ett svagt minne om att det var så här det kändes att komma hem från BB med en nyfödd. Nu är det ingen nyfödd jag kommit hem med utan Polaris, den spanska hittehunden vi trodde skulle passa att heta Sockan. Det passade henne inte alls. Nu heter hon Trash.

En bild säger mer än tusen ord? Åcket dravel! Det finns bilder som ljuger så inåtahelvete. Tro nu inte att vi inte gillar Trash, för det gör vi. Men det är just inte mycket som liknar någonting alls. Långbent, spjongelbent, svagt hjulbent med hur många tår som helst. Det ser ut som om hon dragit på sig ett par fingervantar på baktassarna. Strävhårig päls i mörkvitt, lokalt ymnigare. Lång svans med korkskruvssvängning intill yttersta svansspetsen. Litet huvud med fina ögon (dom känner vi igen från bilden), öron som står rätt ut och smal hals. I passet hon medförde påstås att hon är en blandning av spansk mastiff. Men det står inte med vad. Vi tror på strävhårig kyckling. Eller något vinthundsaktigt? Hon ser lite ut som en höggumpad älg när hon kliver omkring. Det kommer nog inte att vara många som stoppar en på gatan för att säga att hunden är söt...

Så rent utseendemässigt kanske vi måste vara överens om att Trash inte är någon kioskvältare. Åtminstone inte i positiv bemärkelse. Hennes personlighet har vi inte fått så stort grepp om ännu. Hon är vänligt stämd gentemot alla. Det är väl så när man är hittehund att det gäller att försöka hitta någon människa som vill en lite väl. Och då får man ju prova med dom flesta. Igår försökte vi lära henne "sitt". Det gick ganska bra, ända tills Zero dök upp och också ville visa att han kunde "sitt". Han toppade t o m med att visa "är Zero lessen" utan att ens vara ombedd, och då blev det pedagogiska klimatet lite kärvare.

Zero är lite ambivalent. Det är ju mysigt med en tjej och han har inte spänstat runt kvarteret med sådan fart och hög svansföring på åratal som nu när Trash ingår i ekipaget. Första dagen visade han också lite snuskhummertendenser men sattes snabbt på plats av Trash. Varpå han blev lite ängslig och inte alltid vågar komma in i samma rum som hon. Så ännu är han väl inte riktigt säker på att han vill dela allting ljuvt och lett med denna nykomling. Han morrar och mumlar lite när hon passerar hans (och min) säng. Trash är ingen sängsovare, så just detta är inte något stort problem. Och maten måste han också äta upp så fort han någonsin kan och då slår ändå Trash honom med hästlängder vad gäller äthastighet.

Det känns som om Trash skulle behöva något terapimaterial, d v s något att gnaga på. Hon har redan provat lite med kontakten till Snörets dator (fina tandmärken blev det), en och annan mattkant och så. Men det känns lite utmanande att kasta in ett tuggben just nu. Inte för att Zero någonsin haft några sådana preferenser, men svartsjukan ligger lite på lur...

Sådär har vi det.

Det var ju också ett litet aber att vädret skulle slå om och bli så vintrigt. När jag kom hem i tisdags kväll efter brorens 50-årskalas och några dagars grovsanering hos gamla mamma var jag ju tvungen att ställa mig och byta till vinterdäck mitt i svarta natten. Och sedan köra till Uppsala för att hämta Trash. Första biten i motljus och andra biten i snöglopp. Tack och lov ingick även Igelkottspojken i den specialinkallade personalen (läs Snöret) som också plockades upp i Uppsala. Och då kunde ju han köra på hemvägen. Det var nästan det bästa på hela dagen. Säger jag som borde tycka att Trash var dagens höjdpunkt.

Men det blir nog bra med alltihopa. Vi måste bara lära känna varandra först. Och förstå varandra lite mer.