Så orättvist!

Igår hittade jag världens nästbästa födelsedagspresent åt Snöret. Jag förstod det visserligen inte genast, utan det krävdes ett par timmars utvärdering av grunkan i fråga. Men sedan var beslutet fattat.

Idag skyndade jag mig från bussen, in på ICA för att fixa pengar och sedan på små, korta, snabba ben i halkan fram emot denna utmärkta grunka. Då var det stängt - sedan sex minuter. Fram med mobilen, infoga lämpligt telefonnummer och på samma korta ben, men inte fullt så snabb benföring, mot hemmets trygga vrå. Ringde.

Då visade sig att någon annan tanta paxat grunkan. Å andra sidan har hon inte pallrat sig dit efter den och jag framhöll på alla upptänkliga sätt min synnerliga köpvillighet. Så om tönttantan ändrar sig har jag fortfarande en chans.

Nu hände det ju inget alarmerande fredagen den trettonde. Så jag har väl en olycka innestående...