Leva i expressfart

Äntligen, äntligen hemmahelg.

Förra veckan svischade förbi som en enda lång inandning inför stora packa-mamma-helgen, som Den Stora Systern så energiskt tog initiativ till. Dessutom hanns det med en omgång Shakespear-monolog tillsammans med Den Krullhårigas svärmor, två taffligt sammnfattade kapitel i en bok på min fortbildning och ett halvdant däckbyte.

Det vintrar ju till sig. Och vinterdäcken måste på inför packa-mamma-helgen. Åldern börjar ta ut sin rätt. För kommen till det tredje däcket räckte krafterna inte till för det oergonomiska lyftandet. Fick ta hjälp av Konsthistorikern en trappa upp. Och äntligen kunde han få lite nytta av att han går på gym. Tjopp bara! Så satt däcken där.

Stockholm visade sig från sin trassliga sida som vanligt. Kom i något slags rusning. Sakta segade sig bilarna fram. Inte tillräckligt sakta dock. Missade en kritisk avfart och lyckades med konsttycket att köra ut och in ur stan tre gånger (biltullarna!!!) innan jag svettig och frustrerad kunde parkera hos Snöret. Bilskrället har också tendenser att bli för varm vid långsamkörning. Så full värme, full fläkt och öppna fönster var av nöden.

Femtio lådor, hundra papperskassar, flertalet skärsår på fingrarna (wellpapp är livsfarligt!), en broccolisås som fullständigt motsvarade mammas egen kokkonst senare anlöpte jag Falun. Gick in i stora rummet och skulle stänga dörren...

Men se det gick inte. Så även om Alice skött sig perfekt i sin nya omgivnng (som medboende hos Igelkottspojken) hade han ändå lyckats lämna Hyttgatan med flaggan i topp och ett avbrutet dörrhandtag i ena handen. Örnbjörn visade sig sedan från sin hemmaduktigaste sida och lyckades sätta dit ett nytt.

Resten av skolveckan gick som i en dimma. Och nu är det som sagt äntligen helg.