Jaha. Dödsdömd i DN.
Idag var det någon surpuppa som fått sin insändare publicerad i insändarspalten. Denna puppa hävdade att folk som har bloggar och bara skriver om vad de åt till frukost och inte ens har hundra läsare omedelbart borde radera sina bloggar!
Förvisso hade jag en gång en ambition att delge omvärlden ett och annat halvsmart tänk. Ibland blir det faktiskt det också. Men förvisso blir det ganska mycket frukostresuméer. Men jag är liksom övertygad att min lilla stabila läsekrets finner ett visst underhållningsvärde i det också.
Så du din himla insändarsurpuppa - låt bli att läsa sådant du inte är intresserad av. Ska det vara så svårt det?
Förvisso hade jag en gång en ambition att delge omvärlden ett och annat halvsmart tänk. Ibland blir det faktiskt det också. Men förvisso blir det ganska mycket frukostresuméer. Men jag är liksom övertygad att min lilla stabila läsekrets finner ett visst underhållningsvärde i det också.
Så du din himla insändarsurpuppa - låt bli att läsa sådant du inte är intresserad av. Ska det vara så svårt det?
posted by sopelisop at 23:04
7 Comments:
Hah! Precis så tänkte jag också. Om man läser saker man blir irriterad av får man faktiskt skylla sig själv.
Sen tyckte jag att det vittnar om en viss elitism att bara erkänna bloggar med mer än hundra läsare. Som om det skulle vara ett tecken på kvalité... Skulle nog säga att din blogg är bra mycket bättre än t ex Blondinbella...
Jag och Erik kommenterade exakt samma insändare vi också... vi tyckte ungefär samma. Man måste ju inte läsa. Sen sa vi att om man skriver som vi tror du skriver, mest för att du sen ska kunna återberätta samma saker på telefon för oss sen, så var väl aldrig din tanke att ha "ens hundra läsare" utan precis så många som är intresserade...
Föralldel. Till en början tänkte jag nog mest tycka till om lite mera allmängiltiga ting. Det är bara att studera de första inläggen och jämföra med lite nyare. Å andra sidan återberättade jag nog även dem i telefon...
Allting är i själva verket Trash fel. För någons fel måste det ju vara.
Apprpå "för någons fel måste det ju vara"... Erik hävdar att det är ett familjedrag i vår familj. Allt ska alltid vara någons fel. Jag vet inte om det är en intressant iaktagelse eller inte. Men det är rätt ofta jag fastnar i funderingar vems fel det är hemma medan Erik bara konstaterar att "soptunnan har vält".
Jaha. Och vem skulle han ha skyllt på? Endabarnets förbannelse. Ingen att skylla på. Själv har jag lärt mig det redan som liten. Min pappa frågade aldrig "Var är...?" Han sa "Vem har tagit....?". Så det så.
Ja. Någons fel måste det ju vara. För min del kanske inte främst för släktskapet till er, utan för min fasta övertygelse att jag alltid har rätt. Men ändå.
Och juste. Ja, tänkte väl ungefär samma sak, om insändaren alltså. Internet är väl bra, just för att allt finns. Så tar man och tittar på och läser det man vill, och skippar fjortisarna, djursexet och alla bombrecept som det ständigt ryktades om för några år sedan...
Skicka en kommentar
<< Home