Det här har jag ju inte tid med, men...

Det slog mig häromdagen att Trash faktiskt är Zeros moster! Och det precis när jag kallade henne något med moster, sölmoster eller något. Hon hade väl fastnat i någon snöhög där hon stod och spanade vad som kunde tänkas dölja sig längst ner, under all snö, eller så.

Vi har ju ett lite larvigt förhållande till våra vovvar i den här familjen. Speciellt knepigt och svårt att förstå blir det när någon refererar till Zeros storabrorsa, lille Låd salig i åminnelse. För Lord var ju faktiskt min vovve, nedan Zero faktiskt formellt är Snörets. Och så verkar han ju vara permanent fosterhemsplacerad hos sin mormor, d v s mig.

Men så larviga att vi skulle titulera oss mamma inför svinpälsarna är vi i alla fall inte. Bara så ni vet.

Det här med moster passar särskilt bra här på Elsborg. Får man tro Selma Ström som skrev en rolig bok en gång kallades alla vuxna kvinnor för moster här. Moster Karlsson till exempel. Men hon hade ingen hund. Hon hade en tam sugga.

Och nu ska jag verkligen försöka fortsätta med det som jag verkligen borde göra.